raz.nu

Idag körde jag lite terräng. Skogen närmast där det finns en kort liten slinga med backar är verkligen liten. Därav virrvarret. Men det gick helt okej och jag höll ungefär samma fart som på asfalt. Jag föredrar det senare kan jag säga. Jag gillar inte när jag hela tiden måste titta var jag sätter fötterna.

I och med att det inte blev längre än en mil idag har jag 30 km kvar den här veckan… att avverka typ… imorgon. Vi får se hur det blir med den saken. ;-)

Ah, just det tiden också. 49.24 på en mil av det här slaget är jag ganska nöjd med. Jag tog inte ut mig särskilt mycket.

Kroppkakor till lunch, som dessutom inte alls var särskilt goda tyvärr, gjorde mig seg i steget idag. Men jag lyckades iallafall frambringa någon form av spurt så jag kapade en minut av km-tiden från kilometer 9 till 10. Sista kilometern gick på 4.02. Alltid något.

Ska bli intressant att se hur jag ska få ihop veckans löpning. Det blir nog lite småklurigt då vi ska till norra Öland på fredag och på 30-årsfest på Ljungnäs norr om Kalmar lördag-söndag.

GPS:en strulade lite i början så jag fick gå en bra bit innan den kopplade upp sig och jag kunde springa. Trots frustrationen över detta lyckades jag ändå hitta tempot ganska snabbt och det slutade med att jag sprang en delvis helt ny milrunda. Tiden blev 47.43. Idag var nästan som att springa på vintern. Inte många andra löpare ute. Värmen som är så skön!

Sju dagar med grill, vin och öl har satt sina spår. Jag hade svårt att hitta tempo och bestämde mig tidigt för att för att endast springa så långt det medhavda vattnet räckte. Med ett kort vätskestopp vid golfbanan. Som jag glömde bort… Så efter en mil (tid 50.18) när flaskan var snustorr stannade jag och gick i en kilometer ungefär tills jag insåg att det skulle ta för lång tid hem. Det fick bli nedjoggning på ytterligare 2,5 km. *pust*

Nu ska vi snart cykla in till stan och fira svärmors födelsedag på väl vald uteservering. Det ska smaka med både mat och öl!

Edit: Jag orkar inte pilla in dagens dubbel-runda så vill ni se är det bara att hoppa in på RunKeeper.

Det finns inte så mycket att säga. Nästan värre astma än igår. Jag tog mig knappt runt milen… Tid: 49.35. Nya tag imorgon igen. Klicka på kartan för att komma till RunKeeper.

Jag var på oerhört dåligt humör när jag begav mig ut så jag valde att fokusera på löpningen och inget annat. Varje steg drev framåt och fötterna trippade så lätt. Det lilla duggregn som föll i början slutade ganska omgående så vädret var perfekt. Löpningen gav mersmak och jag blev bara så där lite skönt trött. Nu kommer jag lättare att kunna sortera mina tankar inför den kommande veckan.

Antal km hittills 2010: 591

Det har gått så pass bra med möten, infoträff och kontakter idag att jag kände att benen behövde belönas med att få springa av sig lite energi. Jag höll nästan emot bitvis men milen gick ändå på 46 min 50 sek. =) När man springer där det inte är grus eller lera känns det nästan som sommar, så när som på att jag har långbyxor och genomsvettig jacka och mössa. Längtar till shortspremiären!

Man kan väl nästan kalla det lilla milen när jag springer 10 kilometer för det händer ju inte lika ofta att jag göra det nu för tiden. I och med att jag kör yoga/styrka varannan dag försöker jag springa lite längre när jag väl är ute. Men idag är det fredag och då är man värd att ta det lugnt. Jag praktiskt taget vilade mig runt milen. Trots det blev tiden 51 min och 45 sek. Nu väntar jag bara på att Malin ska städa klart badrummet så jag kan skita ner det igen. =) En kall öl i duschen ligger nära till hands nu.

Trevlig helg!

/Raz

…så jag tog i ganska rejält när jag var ute, för att göra plågan så kort som möjligt. Milen klarades av på 46 min och 30 sek. =) Tack vare den snabba tiden finns det kraft kvar att orka handla förnödenheter till sjukling-Malin som är sängliggande med hosta.

Jag har problem att sitta bra och kan inte ligga normalt i sängen men jag lyckades ändå chocka igång kroppen med att springa 10 kilometer igen!!! 1 timme 1 minut och 30 sekunder ren plåga. Det hade nog inte gått om jag suttit och laddat för länge. Jag funderade ett par minuter, bestämde mig, sedan stack jag bara ut helt enkelt.

Skadan kändes ungefär som sådan där håll som gör ont, men tio gånger värre. ”Tyvärr” kommunicerar inte mina ben så bra med övriga delar av mig så de sprang bara vidare hela tiden. Det var liksom bara att hänga med. =)

Fotot här ovan hade jag som inspiration och tankebild under vägen. Jag tog den ett par dagar innan jul när jag hade så ont att jag knappt kunde gå. Nu känner jag mig fri som den flygande svanen och hoppas att det håller i sig så här nu. Jag är tillbaka!