Eftersom det återstod tio dagar av 2013 när jag var klar med målet bestämde jag mig för att testa springa lite inomhus på löpband för att inte bli helt förslappad under mellandagarna. Jag har sprungit väääldigt lite på band och jag hade förutfattade meningar om löpband. Visst, all träning är bra träning och det är bra att folk håller igång. Men jag blir nästan provocerad när löpband jämförs rakt av med löpning utomhus. Så jag köpte prova på-kort på Friskis och körde sammanlagt fyra pass.
Första ”rundan” blev en halvmara med 1% lutning. Det var skönt att springa i Asics Piranha. Och jag funderade på det där med att folk pratade om att det var psykiskt påfrestande och tråkigt att springa på band. Jag upplevde inget av det. Det var lite ovant och att hela tiden springa med i princip exakt likadana steg på grund av frånvaron av upp- och nedförsbackar, trottoarkanter, stenar, rötter och annat som hör naturen till.
Men jag ville ju som sagt inte tappa formen så jag fortsatte. Andra passet blev det 20 km med 1% lutning. Att springa på stället inomhus på ett band har sina fördelar. Det är nära till en riktig toalett om det behövs. Jag har problem med magen till och från och hade så även under detta pass. Men närheten till toaletten gjorde att jag klarade hålla mig lugn till iallafall 20 km.
Den tredje gången jag var på Friskis passade jag på att springa än lite längre tid då magen tillät det. Det blev 30 km med 1% lutning i knappt 4.30/km. Jag fick till och med frågor i omklädningsrummet efteråt om hur långt jag hade sprungit. Egentligen ville jag svara att jag inte sprungit nånting alls utan stått på ett band med en svalkande fläkt i ansiktet och bra musik i lurarna i 2h och 15 min, men jag höll mig och svarade lite stolt ”3 mil”.
Sista svängen på bandet någonsin (om inte något exceptionellt händer) 25 km med 1 % lutning. Funderingarna kring 2014 börja hopa sig och jag vet inte vilken riktning det tar men jag kommer kanske prova på något nytt. Vad det blir får vi se.