Då var det dags för Stockholm marathon. Efter skyltsuccén i Göteborg kunde jag inte göra annat än att heja lite igen!
Solbrillorna och välfylld kylväska på en båt in till stan.
People of Stockholm marathon.
Efter tweetup/sociala medier-träff/uppsnack på Östermalms IP och sedan avlämning av de av Dark Trail Runners som skulle springa åkte jag till Gamla stan, gick över bron till Söder och ställde mig ungefär vid 6 och 31 km. Och stod där hejandes med skylten. Gapande mig igenom hela startfältet första varvet och i princip hela startfältet igen andra passeringen. Kul att kunna pusha och peppa så många fantastiska löpare! Bra sprunget!!!
Släng gärna in en kommentar och en like på Instagram så kanske jag vinner en resa till New York för bästa pepp! Tävlingen gäller förvisso ”bara” bästa skylt under hashtagen #hejamarathon men visst borde väl helheten vägas in?! :)
Tack för mig. Och tack för alla tummar upp, horns up, vinkningar, leenden, skratt, annat skoj och slängkyss! /Mannen med skylten
Hejsan,
Vill endast säga TACK! Och uttrycka glädjen att få se ett bekant ansikte/skylt framför allt när benen, musklerna och kroppen skriker stopp, va f-n håller du på med…
Hörligt med en stunds vila och ÖL, vilken hjälte du ÄR som men hjärta och värme som om vi behövde mer av det, bjöd på Kall och god Starköl. Kilometern senare träffade jag tjejen som förförstagången sprang marathon och som envist försökte övertyga krampen att håge med sig, det blev ett enkelt beslut att slå stopp i maskineriet, hjälpa till med massage, massor av beröm och positiv energi tillsammans bestämma oss för att gå imål.
Det blev en 11km ny bakenatskap och vi kom imål på 5h6min, så om igen Tack för att du fanns just där med en Göteborskt ironisk skylt, sköna hejarrop och kall Öl vilken hjälpe mig och Sussi frwm till stadium, medalj och vackert rosa finnishertröja.
Kalle
Härligt Kalle! Du är en hjälte! Tack för att du sprang! :)