månadsarkiv: mars 2015

Men vad har du i flaskan då? Och var har du den när du springer?

stadium_citat

Ca 20 000 km löpning senare kör jag fortfarande samma grej. Jag har genom åren testat flaskor från konkurrerande sportbutiker men de har helt enkelt inte hållit måttet. Korkar har gått sönder, de har läckt, klämbarheten har inte varit samma och de har inte funnits i färgen svart.

stadium2

Efter ett tag sätter sig en form vi kan kalla ”slimmad”. Bekvämligheten är på topp. Efter alla dessa mil med gratisreklam kanske spons vore på sin plats? En flaska på gatan är bättre tio på en dammig hylla i butiken?

stadium5

Den enda gången jag tycker det är krångligt med flaska är vid baklängeslöpning, då ställer jag den inom räckhåll på marken så jag kan plocka den vid varvning.

stadium6

Fem mil med flaska? Ingen problem. Hur fort det hade gått utan? Förmodligen långsammare. Jag kunde helt enkelt skippa några av vätskekontrollerna.

stadiumsaft

Vanligtvis har jag saft i flaskan. Min mage tycker mycket bättre om vätska med kolhydrater än rent vatten. Saften fryser inte heller när det är kallt. Vissa sorter skummar lite väl mycket i flaskan och några smakar bättre än andra. Just nu är päron en favorit.

På sommaren när det är riktigt varmt kör jag dock med vatten för att även kunna hälla över huvudet. Då tar jag med mig extra godsaker att äta så magen inte börjar bråka alltför mycket.

Jag har faktiskt ändå funderingar på att eventuellt komplettera med vätskerygg någon gång. Har köpt en löparrygga, men har ännu inte införskaffat någon vätskeblåsa till. Tyvärr är det så att slangen/munstycket har en tendens att frysa när det är kallt och det är svårt att lyckas hälla vatten över sig när det är varmt. Det kan bli så att jag varierar. Någon gång i framtiden.

Vad jag är säker på är att jag även i fortsättningen kommer gå min egen väg. För det är den enda vägen för mig.

Vad har du i fickan Raz?

pockets

Det senaste tillskottet är gummisnodden. En riktigt smart lösning för underlätta fotografering och videofilmning med mobilen. Flaskan står stadigt och det går att ”sikta” in sin där man vill ha fokus.

Glasspengar är givetvis en bra grej men… Det är 2015 nu och jag undrar var betalningslösningen för mobiltelefoner är (eller ögonskanning eller vad fan som helst!)? Framtiden, hallå?! Hur som helst har jag oftast med mig 40-60 kronor så det finns möjlighet att bjuda eventuellt sällskap på glass. Det är uppskattat.

 

Sprutt!

SPRUTT

För att fira återkomsten till raz.nu släpper jag ett nummer av Sprutt! Eller iallafall en framsida… 3660 som adress hade tjänat ut sin roll. Har lyckats överföra det mesta hit. Uppdatera er länkar!  Eller lägg till mig!

/Raz

Årets lågvattenmärke hittills – fast med ljuspunkter!

lagvatten

Efter att ha vilat i måndags, sprungit i mina mått ganska lite tisdag till fredag blev jag magsjuk natten till lördagen. Inte så konstigt då jag tagit hand om sambo med samma symtom i veckan. Det går ju att vända och vrida på lite som man vill, men 74 kilometer löpning är, trots att det är årets hittills lägsta veckosumma, egentligen inte alls dåligt. Jag fick dessutom ihop 6 km baklängeslöpning varav 4 på tisdagen.


Och nu har jag dessutom kommit upp i 13 dagar utan löpning i år. Vilodagar är viktigt och räknas minst lika noga som dagar med löpning!

Wings for life world run: Kalmar-Öland

wingsfordarktrailDenna chans går inte att missa en gång till… 

Förra året var det premiär men jag hade fått en friplats till Lidingö Ultra 50k och loppen gick samma dag så jag kunde inte vara med.

Att springa över Ölandsbron har en given plats på min bucketlist. Eftersom jag är uppvuxen i Kalmar och även har bott där i omgångar efter det har jag kutat omkring med bron i blickfånget otaliga gånger. Söndagen 3 maj 2015 är det dags!

Hela startavgiften går till ryggmärgsforskning. Alla Wings for life-lopp startar samtidigt i hela världen. Efter en stund börjar en catcher car köra efter startfältet. En efter en plockas av när bilen kommer ikapp. Sisten kvar vinner. På hemsidan finns en grafisk kalkylator så man kan räkna ut på ett ungefär hur långt man bör kunna komma. (11 mars lanserades även en mobil-app för den som vill testa att bli jagad av en virtuell catcher car.) Jag har siktet inställt på marathondistans. Går inte det har jag iallafall fått springa över bron! Har jag ”dagen” kan det mycket väl bli längre än en mara. Vi får helt enkelt se.

Jag springer för Dark Trail Runners. Horns up!

 

Känslan – och varför.


9 minuter in i videon som svaret på frågan ”Why do it?” -”It makes me happy. It makes me feel normal and whole.” och fortsättningen ”As long as I´m running, everything is fine” efter det känner jag igen. Det går inte att jämföra sjukdomar men de här orden sätter verkligen fingret på varför.

Sightseeingmarathon i Stockholm

sthlm21kmara

Gärdet. Jag hade för mig att det var en smal grusväg här, men monstermasken måste spelat mig ett spratt på Stockholm marathon… Slakmotan märkte jag dock inte av då, trots att detta är just innan 21k på officella marathonbanan. Lite mindre tunnelseende den här gången.

feather4backa

Förra veckan kom leveransen av mina nya Adidas Adizero Feather 4. Mina 44:or väger 180 gram styck och de kändes bra i passformen från början. Visst, lite måste de springas in men andra rundan i dem blev 30 km och tredje marathondistans (42,2 km) så vi kan säga att det är fixat nu.

42ksthlmmars

Jag drog iväg tidig förmiddag. Ganska planslöst egentligen, förutom att jag försökte hålla hyfsat låg hastighet. Det fungerade utmärkt för 5-6 km men vid Stadsgården var det slut på lugnet. Förbannade finska färjefyllerister gick 4-5 i bredd på gångvägen som rymmer 2-3 i bredd som max. Jag fick hoppa ut i cykelfilen och köra superrusher när det blev luckor mellan cyklisterna. Efteråt tog det ett tag att lugna ned sig. Strandvägen var också jobbig med allt folk. Väl ute på Djurgården slappnade jag av igen. Kilometerna flöt på och jag loopade Vallhallavägen-Karlavägen och vidare nordväst. Vasastan var snabbt avklarad och någonstans här fick jag börja hushålla rejält med medhavda hallonsaften. Hornsberg var fint och efter några backar var det dags att passera Västerbron. En skön svalkande motvind mötte mig men steget kändes fortfarande lätt. Vid Årstaviken var det packat med folk som gick, cyklade och joggade. Jag kryssade mig fram med lätthet även här. Sprang om några stycken. Önskade nästan att de kunde se min klocka så de fick reda på att jag sprungit över 35 km. Men de tankarna gick snart över i fantasier om mat. Nu var jag hungrig och bestämde mig för att försöka avsluta i Sjöstan så nära Max som som möjligt. Sickla hade också varit ett alternativ men eftersom det passade nästan löjligt bra med dryga 2 km till marathon från Henriksdalsbron fick det bli det första alternativet. Först köpte jag en Zingo på Coop sedan åt jag ett Originalmål på Max. 71:an tog mig hem till mamma och pappa igen efter det. Solen sken och de cirka fem plusgraderna gjorde att det faktiskt blev en helt okej lördag i Stockholm. Att jag sprang ett milslångt backpass i min favoritbacke i Nyckelviken kvällen innan kan vi prata om någon annan gång.

Årets shortspremiär begicks redan 20150101 – men idag var det dags för linne!

3top

13 grader i skuggan och en fläktande vind! 

25k_tank

Jag sprang ett varv runt stan och det gick lätt. 25 km på 1.51.50. Det var lite lerigt på några fåtal ställen och jag sprang ner mig i en vattenpöl i början men det var ju så varmt att det inte gjorde så mycket. Mycket människor ute och promenerade men jag såg bara två löpare under hela tiden. De andra kanske åkte Vasaloppet?

Älskade tartan.

backavallen20150306

Igår joggade jag ner till Backavallen och körde några varv på favoritbana nummer 4. Någonstans kring 2,5 km sprang jag in på tartanen. Det kändes förhållandevis lugnt och jag levde mig in i musiken i öronen. Shufflade alla låtar jag hittills laddat upp till Google Music, vilket är runt tusen. Mest metal av varierande hårdhet. Band som Restistance, Amon Amarth och Arch Enemy samsades med lite glammigare Maiden och tyska powersnubbarna Freedom Call. Pat Boone dök även upp med storbandscovers på Dio och Ozzy. Varven rullade på och efter någon timme började jag fundera på hur långt jag skulle springa. Bestämde mig för 30 km och susade vidare. Runt 20 började hungern ta ut sin rätt men jag hade ”gott” om dricka kvar i min medhavda flaska. Dagen till ära en blandning av päron- och svartvinbärssaft. Kolhydraterna dämpar hungern en hel del. Min mage tycker inte alls om rent vatten men kolhydratberikat (saft) går okej.

Det känns som världen rör sig runt mig och inte tvärt om. Banan kommer åkande utan att jag behöver ta i nämnvärt. När det närmar sig 25 börjar benen nästan ofrivilligt öka. Känslan är fortfarande oerhört lätt. Inte ens balladen Afraid to shoot strangers (Iron Maiden) tar udden av farten sista kilometern, snarare tvärt om. Kikar på klockan (mobilen) för att se om jag hinner under 2.08. Hur lugnt som helst. Pressar jag sista 300 meterna finns chansen på 2.06-nånting. Och visst! Stannar 30.01 km på 2.06.58.

Jag är nöjd med att benen levererar negativa splits nästan hur jag än gör. Idag var det verkligen ett sluttande plan.

Första milen: 43.35

Andra milen: 43.04

Tredje milen: 40.19 (varav sista femman på 19.21)

Idag taktikvilar jag för att det, enligt väderleksprognosen, vankas toppväder imorgon. Upp mot 10 grader och sol! Shorts igen med andra ord!

Apropå Backavallen var jag där och sprang 5 km baklänges i tordags. Makligt tempo, men skönt!