månadsarkiv: januari 2015

Serielöpning

screen_blur

Det händer att jag får frågan hur jag hinner springa så ”mycket”. När jag svarar att jag är sjukskriven på grund av depression möts jag av ord i stil med ”då förstår jag att du har tid” och ”vad skönt att ha tid för träning”, ”jag skulle också behöva vara ledig” och ”vad mysigt att bara vara hemma”. De två senare alternativen svider lite extra men det är en annan historia, nu vill jag fokusera på just tiden. Förra året (2014) var jag ute och sprang ca 467 timmar, dvs ca 1 h 15 min i snitt per dag. Eftersom det är en få ”mediciner” som lindrar depressionen litegrann tycker jag det är värt den tiden. En timme och en kvart av tjugofyra timmar på ett dygn. För att orka allt det andra jobbiga.

Många följer tv-serier för att slappna av och få ett avbrott ifrån vardagen. Jag springer. Jag springer hellre än att titta på serier. Här är några som jag inte sett: Boardwalk Empire, Vikings, True Blood, The Blacklist, Mad Men, 24, Game Of Thrones, The Wire, Dr Who, Arrow, Homeland, Breaking Bad, Dexter, The West Wing, Orange Is The New Black, Marco Polo, House Of Cards, Sherlock, True Detective, Shameless, Gothham, The Walking Dead, Sons Of Anarchy.

Listan är givetvis bara ett axplock av populära serier. Jag valde bort sitcoms då de avsnitten oftast är så pass korta att jag endast hinner springa ca 5 km under motsvarande tid. Kanske kan vara något att tänka på nästa gång ett avsnitt av valfri serie konsumerats. Då har jag varit ute och sprungit en mil. Fast i ärlighetens namn är det svårt att bara titta på ett avsnitt om det finns två tillgängliga. Bara ett avsnitt till… Då har jag sprungit två mil.

Bar-tartan, baklänges!

darkness_backavallen

Skenet av Lars pannlampa.

Efter kylan i mellandagarna har det nu töat järnet. I förrgår cyklade jag ner och kollade in löparbanorna på Backavallen (Katrineholm). Då låg ett kompakt snötäcke över tartanen. Igår när Lars och jag kom dit var snön helt borta! Efter ett par inspektionsvarv släckte Lars sin pannlampa och vi vände oss om och körde baklängeslöpning. Han sprang ca 500 m och jag 2 km (6.06, 5.54). De 6 plusgraderna och bara shortsbenen gjorde att det nästan kändes som en sommarnatt. De vita linjerna var lätta att se trots att både bandyrinken och konstgräsplanen var släckta. En fantastisk start på 2015.

Kom på att jag glömt två statistikgrejer från 2014 som jag vill dela med mig av. För det första sprang jag aldrig mindre än 100 km/vecka. Snacka om even-Steven. Och för det andra räknade jag ihop mina löpta baklängeskilometer. 64! :) En droppe i oceanen av 6001 sammanlagt men ändå mer än 1 km i veckan baklänges.