Idag återgick jag till mina trogna kanelbullar. Det är knappt att jag behöver tänka när jag bakar dem. Men jag hajar till ibland och inser att det absolut inte får bli slentrian.  Den viktigaste ingrediensen är ju kärlek! Jag står där och drömmer om att ha något eget. Dit det kommer folk från när och fjärran för att äta klassiskt kaffebröd bakat med det där lilla extra. Den som lever får se. Ha en fin helg och HEJA PÅ SVERIGE!

Nu har jag nästan sprungit ett maraton den här veckan. Ca 10 km om dagen. Igår var jag lite småhungrig när jag begav mig ut och blev galet sugen på knäckebröd när jag sprang. Idag förberedde jag mig med två finncrisp i fickan. Det var grymt att knapra på! Trots det var fantasin inte helt nöjd utan började mangla ut bilder av stora, fyllda, goda pannkakor i hjärnan. Kom också att tänka på reklamen har ovan. Den är från baksidan på en Damernas Värld 1955. En tid när allt skulle vara färdigblandat/halvfabrikat och lättlagat för den då modernt effektiva husmodern. Hur svårt är det att blanda pannkaksmet egentligen? Och hur gott blir det utan ägg? Nu ska jag inte påstå att jag är någon expert. Jag gillar inte ens pannkakor med grädde och sylt, utan matpannkakor ska det vara! Tror nog att det får bli det till matlåda imorgon. Med feta, rödlök och keso.

Nu vet jag iallafall vem jag inte ska rösta på i valet till Europaparlamentet. Hur tänkte du, Ella Bohlin, när du skrev under på att du bland annat ska ta ansvar för miljön och sedan är med och dundrar ut någon form av heltäckande kampanj via analog post?

Dessutom står det klart och tydligt på min ytterdörr att jag inte vill ha politisk information. Vill jag ha information söker jag upp den själv på internet eller i annan media. Och jag vill hemskt gärna kunna göra det utan att bli övervakad av staten, förföljd för min eventuella tro eller bli påtvingad kuvert med valsedlar som ändå går direkt till pappersåtervinningen. Det kanske vore bra i dessa miljödebatt-tider att informera det företag som har hand om utdelningen av utskicket att inte lägga något till dem som verkligen inte vill ha.