12 kilometer löpning, delvis på osandad is. Men det gick iallafall ganska fort. 1 timme och 2 minuter.
Efter ganska exakt en mil var jag på Ängöleden och hade allmänt tråkigt så jag filmade ca 300 meter med mobilen. Inte världens roligaste film, men hör ju hur lätt steget fortfarande är! ;-)
10 kilometer: 51 minuter. Alltid nåt. ;-) Malin sällskapade bredvid på cykel de första kilometerna. Efter det sprang jag bara och tänkte på annat. Typ kakor, öl, mat, fotboll och våren. Vips så var jag hemma. Det är liksom som mina ben får energi av att springa. Nu kändes de som att de var uppvärmda från gårdagens runda.
Så här såg det ut på mitt flickr-konto här om dagen. Jag fick en kommentar på Twitter som löd: ”Öl byggde denna kropp?”. Och det ligger ju faktiskt lite i det. ;-)
Dagens mil var fruktansvärd. Efter att ha hållit uppe i två dagar kan jag ännu en gång konstatera att mina ben hellre springer varje dag. Första åtta kilometerna var så jobbiga att jag ville stanna varje steg jag tog. Jag fick astma flera gånger och humöret var i botten. Men jag kämpade vidare och när det var två kilometer kvar lättade det lite i och med att jag var säker på att jag klarade ta mig runt. 51 och en halv minut blev tiden.
Idag har jag bakat det här brödet från Pain de Martin men jag använde rågsurdegsgrund istället för vetevarianten. Det blev så j**la bra. En del jobb, men värt varenda sekund. Tack Martin!
200 gr smör
100 gr mörk choklad
30 gr kakao
4,5 dl florsocker
3 ägg
1,5 tsk vaniljsocker
15 marshmallows
2 dl vetemjöl
Baka:
Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smör i en kastrull, hacka och häll i chokladen och kakaon. Låt det smälta samman.
Ställ kastrullen åt sidan. Skär marshmallowsarna i lite mindre bitar. Vispa florsockret, äggen och vaniljsockret i en skål. Häll i chokladsmöret medan du fortsätter vispa. När blandningen är lite småfluffig avslutar du försiktigt med mjölet. Vänd efter det ned marshmallowsarna.
Lägg smörpapper i en ugnsform (ca 25×30cm) Bred ut jämnt med en slickepott.
Ställ in i mitten av ugnen. Grädda i ca 30 min. Men håll koll så att den inte bli för torr! Lägg på aluminiumfolie om toppen börjar brännas. Låt den svalna innan du skär.
Den här milen var inget kul alls. Jag hade jätteont i vänsterfot, framme där stortån börjar. Jag har mina aningar om att det kan vara skateboard-momentet på Wii Fit Plus som är boven. Får nog låta bli att köra det ett tag.
Milen gick på 53 minuter och 20 sekunder. Nu ska jag dra i mig en smoothie och sedan iväg på kurs. Later.
Vi var och handlade på en nästintill folktom stormarknad igår kväll. Besökets tid var synnerligen välplanerat. Jag tycker att det är helt okej att handla när alla barnfamiljer och pensionärer ligger hemma och sover. Men nu till storhandlingens höjdpunkt.
När Malin letade efter vinylhandskar att ha när hon gör praliner kikade hon in i genom dörren till pantcentralen och där stod ju kompisen J på truck lastad med läskbackar.
Efter en lite snack om diverse helgplaner gick vi vidare för att komma till mejeriet en stund senare. Vem är där då? Jo, samma kompis J. Nu frontar han smörpaket och tar bort tomma kartonger. Vi diskutera helgplanerna igen för under tiden hade jag fått en inbjudan från en annan J som gillar melodifestivalen(?). Sedan var dags för de sista varorna på listan och sedan kassan. Tyvärr var bara en kassa öppen och kön till den lååångsam. Tjejen i kassan ringde på interntelefonen och vem kom som undsättning? Jo, kompis J, igen. Vi betalade i hans kassa men Malin såg lite småbutter ut när hon tittade på kvittot. Strunt samma sa jag, informationen är ändå stängt så vi tar eventuella fel nästa gång.
Vi åkte hem. När jag bär upp matkassarna ringer den för tillfället onåbara mobilen retsamt i jackfickan. Väl inne i lägenheten ser jag att det är kompis J som ringt från jobbtelefonen. Jag ringer upp och frågade om det var något särskilt. Jodå, han hade glömt slå in halva priset på ett bröd som det ska vara det på efter klockan 20. Malin sa det i bilen, talade jag om. Vi löser det nästa gång.
Det första som poppar upp i huvudet är han den där ”Stråholmaren” i S.O.S En segelsällskapsresa som byter keps mellan båtmacken, glasskiosken och videouthyrningen(?). Hur som helst bjöd kompis J på superservice och jag hoppas hans chefer inser vilken tillgång han är på stormarknaden! Tack J. vi ses i helgen. =)
/Raz (och priskoll-Malin, eller Dillmannen, som jag ofta kallar henne.)
Läste ett kul inlägg hos De tre tjejerna i köket så jag tänkte det var dags att outa min största last och det livsmedel jag skäms mest över att jag älskar: Oboy!
Men numera anser jag mig vara nykter oboyinist. Det händer att jag någon gång per år smakar Oboy när det finns, men jag köper det aldrig själv längre. Varm choklad går okej att dricka, det blir inte alls samma ”rus” som jag upplever av en mugg iskall mjölk med ett tjockt bottenlager av smält Oboy-pulver. Det vattnas i munnen bara jag tänker på det. Men samtidigt vet jag att om jag avnjuter en sån mugg, vill jag ha en till, och en till, och en till. Därför avstår jag helt. Det går så mycket annat skräp igenom min kropp ändå som det är. Öl, godis, chips, vin, sprit mm. Jag får klara mig på det helt enkelt. ;-)
Det finns dock en sorts skämsmat som jag inte kan förstå själv att jag gillar egentligen. Singelskivor av cheddarost. Ost är väl en överdrift, det är en massa utklämd i små plastfodral som smakar något åt osthållet. Jag vet inte om det är koppling till chartersemesterfrukostar eller om det är något helt annat som lockar mig men ett paket överlever inte många dagar i kylen. Jag klämmer det ganska fort på x antal smörgåsar och kan sedan köpa ett paket dagen efter det tagit slut. Av någon konstig anledning glömmer jag bort den efter det, i några månader eller något halvår. Därefter uppenbarar sig suget igen. Och nu när jag skriver det här jag på att jag har ju inte provat den på surdegsbröden jag bakar! Fan, det tänkte jag inte på när jag stod i affären och fotade paketen tidigare ikväll. Jag köpte alltså inte!